söndag 14 november 2010

Hjärtegoa människor

Hej gott folk!

Ännu en vecka har gått, och nu chillar jag här i sängen med en glassbåt i handen och väntar på att få bege mig till Friskis för att köra veckans roligaste spinningpass (Marita, PM, 17.00) =)

Glass och träning går väl egentligen inte riktigt hand i hand, men den här glassbåten har jag verkligen suktat efter att äta i flera dagar. Nästan klättrat på väggarna för att få en glassbåt. Mamma la det på minnet när hon begav sig till affären i förmiddags, och gissa om jag blev glad när jag såg att hon hade köpt ett helt paket glassbåtar till mig? =) Hon är verkligen världens sötaste och mest underbara mamma =)

Pappa är också helt fantastisk go, men när han vill överraska mig med något som han köpt, så blir det ALLTID helt, helt fel. Det är lika hjärtskärand varje gång jag måste dissa hans "presenter" eftersom han alltid kommer hem sådär jätteglad och stolt över att han köpt med sig något till mig. Sist han hade varit i affären kom han hem med med en påse fikon till mig. Vet inte riktigt hur han tänkte där för fikon har jag verkligen ALDRIG gillat. Visst är det roligt? Hahaha... =) Pappa är knas-kalas, men han är verkligen världsbäst!

Veckan har dessutom bjudit på lite blandade känslor. I måndags slutade superkursen "Lek, rörelse och hälsa I". I torsdags började fortsättningskursen, och känslan var inte den samma. Många spralliga energiknippar var borta, och vårt team kände stor Gustav-saknad. Färre kursdeltagare och liten kuvösliknande undervisningssal förbättrade inte heller känslan precis. Som om det inte vore nog så var två av de nya tjejerna allmänt jättetråkiga och gnälliga. Kände mig lite knäckt. Och ännu mer knäck blev jag när resten av vårt team splittrades till nya team. Det kändes tungt och lite sorgset.

Trots förra kursens slut, bär jag inte enbart med mig otroligt värdefull kunskap, utan även med mig vänner för livet. Hade turen att hamna i ett riktigt drömteam med världens underbaraste människor. Det är något jag otroligt tacksam och glad över.

Nu ska träningsväskan packas, men först vill jag skicka massor med kärlek till alla er som finns i mitt liv. Ni är otroligt betydelsefulla och skänker mig alltid extra mycket livsglädje! Massor med kramar till er!

KRAM!!! KRAM!!! KRAM!!! KRAM!!! KRAM!!!

2 kommentarer:

kristina sa...

Men gumman vad fint skrivit!! Vi får helt enkelt se till att ses ännu mer nu när vi är lite splittrade! Med gustav också såklart!! KRAM

Gustav sa...

Teamet kommer alltid be going strong vad än skumma lärare och folk som gillar att äta roadkill kommer göra, och mej blir ni inte av med i första taget ;)hehe.....