Paulina & Kristoffers bröllop

Igår var jag och mamma på Paulina & Stoffes bröllop. Det var mycket trevligt. Det var kyrklig svensk-polsk (mest polsk) vigsel, och typiskt katolskt (dvs. att vigseln var liiite för lång och rena rama träningspasset för rumpa och lår. Typ stå/sitta/stå/sitta/stå/ner på knä/sitta/ner på knä/stå/sitta osv). Den hade jag gärna hoppat över. Hade dem mest rutinerade polska tanterna framför mig som kunde hela mässa utantill (katolsk vigsel = lååång mässa, och inte bara vigsel). Själv var "Amen" det ord jag missbrukade mest. Det var i och för sig också det enda jag kunde bidra med i kyrkan. Böner och sånger överlät jag till tanterna framför (som typ hördes mest i hela kyrkan). Prällen, även känd som Willhelm, är min gamla konfirmationspräst med asdålig svenska. Visste direkt när jag såg honom att det mest skulle bli massa mummel. Och ja, det blev det också. "Lång väg" fast på polska var det han pratade mest om. Sååå tråkigt! Jag studerade dock mest kyrkans fula arkitektur under vigseln. Arkitekten bakom Vår Frälsares kyrka i Malmö kan verkigen inte ha gillat design. Lamporna i taket är det fulaste jag någonsin har sett. Stora ko-klockor med lampor i. Verkligen DING-DONG på hög nivå! Paulina och Stoffe var däremot otroligt vackra och kära. Ett helt fantastiskt par. Festen efteråt hölls i en festlokal på Kockum Fritid och den var super. Fantastiska dekorationer. Mycket & god, både mat (det enda jobbiga var den det genomgående svamp-temat) och dryck (Både med och utan alkohol. Ett alkoholfritt bröllop hade varit jätte OPOLSKT. Polskt bröllop utan vodka är som kanelbullar utan kanel.). Himelskt god tårta. Liveband och supertrevliga gäster. Helt enkelt en toppenfest! Och givetvis sjöng polackerna "100 lat..." (100 år) x-antal gånger. Jag fattade först inte varför dem sjöng den på bröllopet eftersom jag tidigare bara hört den vid födelsedagar, men tydligen är det en sådan låt som man sjunger vid alla tillfällena. Helt plötsligt blev jag ännu lite mer klokare på hur livet som polack är =)