Kärt återseende

Igårkväll när jag var på Sturup för att hämta min morbror, träffade jag Hanna från min SFI klass. För er som inte fattar någonting just nu, så har min klass under hösten haft praktik på SFI (svenska för invandrare) i Kristianstad. Hanna var en supertrevlig polska som jag och Nettan senare också intervjuade. Hanna utstålade glädje, och gav mig en riktigt stor kram när hon såg mig igår. Det värmde oerhört. Hon väntade på sin dotter, och visade också upp sitt söta barnbarn till mig. Att träffa Hanna gjorde mig oerhört glad och rörd, vilket fick mig att nästan vilja gråta av lycka för att jag tyckte att återseendet var så fint. Helt underbar kväll!