Dunderförkyld

Hej på er!

Bra länge sedan sist... I know!

Klockan är just nu 02:44, vilket innebär att jag egentligen borde sova. Har snart varit sjuk en hel vecka, och det som håller mig vaken just nu är hostan. Gissa om jag håller på att bli tokig? Inte nog med att jag börjat ruttna hemma, så kan jag snart varje filmreplik till varje serie och feel-good film. Det som är än mer skrämmande är att jag typ lärt mig tv-tablån utantil. HJÄÄÄÄLP!!! Det här är allt annat än bra. Jag bara suktar efter att få komma tillbaka till jobb fort som F*N. Att ligga hemma är verkligen inte kul. Framfrallt inte när min dags-outfit typ är den samma som den jag sover i. Man tappar verklighetsuppfattning och dygnsrytm. Är det här jag ska skrika "HjÄÄÄLP" igen kanske? Den här dunderförkylningen har varit den värsta tänkbara. Inte nog med att jag knappt kunnat prata, så har jag snörvlat, kämpat emot hosta och halsont för att inte tala om feber. Jag har varit helt kraftlös, och iprincip sovit bort mestadels av tiden.

Denna förkylningen som smög sig på i torsdags kom att snabbt blomma ut som en ros av sämsta tänkbara sort i helt fel tidpunkt. Helgen var tänkt att bli den bästa på länge. Förutom jobb och träning skulle jag säga "hejdå" till Jacke inför hennes Australienavfärd. Jag skulle dessutom fira Karros födelsedag med 30 andra brudar (Karros närmsta vänner). Vi snackar party all night long och övernattning, för att dagen efter avsluta helgen med bio (Lejonkungen i 3D) och god mat tillsammans med nyårstjejerna. Det som skulle bli en superhelg blev istället en mardrömshelg.

Förutom massa, massa sömn varvat med medicin åkte jag i lördags trots dunderförkylningen lite snabbt till Jacke (med förvarning om hur sjuk jag var) för att säga "hejdå" & "trevlig resa". När jag kom hem från intog jag soffläge med min coctail (Te- kvällsro) till de brutala Gladiatorerna.

Söndagen ska vi inte ens snacka om. Då ville jag uppriktigt sagt dö. Inte nog med att förkylningen redan brutit ner mig totalt så drabbades jag av varje kvinnas mardrömsvecka. Måde sjukt illa. Hela jag kändes som en uppsvälld marshmallows, som dessutom led av både migrän och tandköttsinflamation. Jag var knäckt. Riktigt knäckt, och ännu mer knäckt blev jag när jag knappt kunde gå på toa. Det kändes som att jag genomgick tidernas värsta förlossning. Inte för att jag vet hur det känns, men det var smärtsamt. Får tårar i ögonen bara jag tänker tillbaka på det. Hemskt.

Eften en helg som denna behövde jag komma in filmens värld. I måndags blev det därför en desperat facebook-vädjan i statusfältet. Det lät såhär: "Har haft min HDMI-kabel i snart ett halvår (tog mig 2 år att köpa in) och fattar fortfarande inte hur man får bilden & ljudet från datorn att förflytta sig till tv:n. Ahhh....j***a mög! Hur svårt ska det vá? Sandra Persson, detta är typ lika jobbigt som när jag trollade bort papperskorgen från skärmen och inte visste vart jag skulle slänga mina "data-sopor". Ps. Jag är dunderförkyld (typ snörvligaste människan på jordklotet) och vill se på feel-good film i storbildsformat. HJÄLP MIG NÅGON! Ds." Denna vädjan gav resultat, så tack facebook för att du finns!

"Kronjuvelerna", samt "Life as we know it" är två filmer jag varmt kan rekomendera. Riktigt, riktigt bra.

Nu är klocka 04:20 (jaaaa...jag vet att jag skriver långsamt), så nu måste jag verkligen sova. Eller åtminstonde försöka.

Natti natt!